Rättsprocesserna fortsätter i skärgårdstrafiken i Stockholm

Chang Strömberg är mycket kritisk till hur politiker och de högre tjänstemännen i trafikförvaltningen agerat när det gäller att säkra kollektivtrafiken i skärgården. Han har tre handfasta förslag till trafikförvaltningen och trafiknämnden i Stockholms läns landstig:

• Inget anbud ska vara anonymiserat för de som beslutar
• Inget anbud ska sammantaget utgöra en merkostnad mot att driva trafiken i egen regi
• Inget anbud ska vara sämre i övrigt mot att driva trafiken i egen regi

– Det är en väg för att stoppa denna cirkus av dåligt genomförda upphandlingar och missbruk av skattemedel. Och upphandlingen av skärgårdstrafiken är inget undantag, säger Chang Strömberg.
Konkurrensverket riktar skarp kritik mot hur landstinget vid flera tillfällen har brutit mot upphandlingsreglerna. Senast i oktober gick Konkurrensverket till domstol med krav på att landstinget betalar 1,6 miljoner i böter för otillåtna direktupphandlingar.

Situationen i skärgårdstrafiken är ändå anmärkningsvärd – samtliga större upphandlingar har kantats av överklaganden och oklarheter.
– Läget vi har i dag har egentligen sina rötter i upphandlingen från 2013 som fick avbrytas efter massiva protester från både besättning och resande. Politikernas beslut att avbryta upphandlingen överklagades även det men förvaltningsrätten avslog klagan vid det tillfället.

Omstarten av upphandlingen blev inte heller lyckosam, menar han. Med motiveringen att mindre rederier ska kunna vara med och konkurrera beslöt tjänstemännen att trafiken skulle delas upp i sex områden trots invändningar från rederier, besättningar och Seko sjöfolk.
– När anbuden blev offentliga visade det sig att inget mindre rederi haft de ekonomiska möjligheterna att lägga ett anbud. Uppdelningen i olika områden innebär en betydande begränsning i att kunna utnyttja fartyg mellan de olika områdena på grund av ISM-certifiering och andra krav och regler för sjöfarten. Beslutet att ändå gå vidare med uppdelningen tyder i sig själv på en omfattande brist i chefstjänstemännens kunskap och erfarenhet om sjöfart och rederiverksamhet, säger Chang Strömberg.

Men det avgörande misstaget skedde när en enig trafiknämnd, enligt förvaltningens förslag, valde att tilldela det enskilt största trafikområdet till TRSM Group 1 AB, menar Chang Strömberg.
– Om anbuden inte varit anonymiserade hade politikerna haft möjligheter att avvärja detta. TSRM hade ingen erfarenhet alls att bedriva sjötrafik, det var ett nybildat bolag med oerfarna företagsledare med en känd riskkapitalist som majoritetsägare. När TRSM drev busslinjen mellan Stockholm och Arlanda blev företaget stämda av både det bemanningsföretag man anlitat och bussförarnas fackförbund.

Landstinget framhärdade även i sitt val av entreprenör trots nya överklaganden till kammarrätten och fler varningssignaler i form av nya rättsprocesser mellan minoritetsägare i TRSM.
– Chefstjänstemännen hade möjlighet att förlänga befintliga avtal med dåvarande entreprenörer i väntan på Kammarrättens utlåtande, vilket är brukligt när upphandlingar är överklagade. Istället valde de att driva igenom en direktupphandling med TRSM där skärgårdslanstingsrådet Gustav Hemming uttryckte sitt fulla stöd för chefstjänstemännens förslag, vilket nu visar sig vara helt fel beslut.

Chang Strömberg menar att risken är stor för nya misstag även i fortsättningen om inte upphandlingarna ändras i grunden. Ansvaret för sommarens turbulens i skärgårdstrafiken vilar tungt på Gustav Hemming (C) och övriga politiker som beslutade att ge trafiken till TRSM, och även förlänga samarbetet med en direktupphandling, anser han.
– I dag är det ingen politiker som har en aning vad det kostar att driva kollektivtrafik i skärgården i egen regi. Jag påstår att Trafiknämndens upphandling av skärgårdstrafik, tillsammans med alla inhyrda konsulter och den omfattande rättsprocessen, inneburit en betydligt större kostnad för skattebetalarna än om skärgårdstrafiken hade drivits i landstingets egen regi, säger Chang Strömberg. Man kan undra vad politikernas skäl är att lägga ut driften på anbud om det är dyrare än att driva den i egen regi?

Gustav Hemming har tidigare i Sjömannen öppnat för att förändra processerna vid upphandling. Det är möjligt att trafikförvaltningen i Stockholm inte har tillräcklig kunskap för att kunna teckna den här sortens avtal, menar han.
– Vi vill inte hamna i situationer där vi förlorar rättsfall. I ett sådant här läge måste ställa oss frågan om vi behöver mer kompetens eller om domstolen har fel, och det är något som trafikförvaltningen arbetar intensivt med att ta ställning till, säger Gustav Hemming.

Text: Jörgen Tiger