Transportstyrelsen kritiseras efter olycka

Haverikommisionen riktar skarp kritik mot Transportstyrelsen i samband med utredningen av en arbetsplatsolycka på Finnpartner. Transportstyrelsen gjorde aldrig någon utredning för att säkra arbetsmiljön efter att en matros skadats allvarligt av en fallande ramp i november förra året.

Enligt Haverikommissionens rapport dröjde det 15 dagar efter olyckan innan rederiet kontaktades av Transportstyrelsen – och då enbart via telefon. Detta trots att sektionschefen för sjöfartstillsyn och arbetsmiljöhandläggaren omedelbart fått information om olyckan när den inträffade.

Även Pelle Andersson, arbetsmiljöansvarig på Seko sjofolk, är kritisk mot Transportstyrelsens sena agerande.
– Transportstyrelsen som myndighet har tillsynsansvaret för arbetsmiljön. Att då bara ringa ett telefonsamtal, eller komma ombord flera dagar efteråt, fungerar inte om man ska skapa sig en riktig bild av vad som hänt. De måste vara på plats och säkra arbetsplatsen med eventuella förlägganden, säger han.

I Transportstyrelsens rutinbeskrivningar anges att beredskapsinspektören vid personalolyckor ombord på fartyg ska intervjua besättningen och dokumentera hur olyckan har gått till.
Men inget av detta skedde, konstaterar Haverikommissionen.
Transportstyrelsen har en "lägre ambitionsnivå eller förmåga när det gäller arbetsmiljötillsynen i samband med allvarliga olyckor jämfört med Arbetsmiljöverket", skriver Haverikommissionen i sin rapport och påpekar att det även tidigare funnits brister i Transportstyrelsens utredningar. Det finns "skäl för Transportstyrelsen att på lämpligt sätt stärka förmågan vid arbetsplatsolyckor ombord på fartyg i syfte att säkerställa snabba och adekvata åtgärder", skriver Haverikommissionen som slutsats.

– Det känns nästan som om Transportstyrelsen i vissa fall lämnar över utredningsarbetet till Haverikommisionen, men då duckar de för sitt ansvar, säger Pelle Andersson.
Utredningarna måste bli bättre men Transportstyrelsen borde även stärka förmågan när det gäller tillsynsarbetet till sjöss, menar han.
– Det finns stora brister. Myndigheten tittar exempelvis sällan efter riskbedömningar som är aktuella och fungerar. Det står ofta en riskbedömning i en pärm men frågan är om den tillämpas i verkligheten, säger han. Man måste bedöma riskerna efter hur verksamheten ser ut idag, inte hur den var för flera år sedan, säger han.

Tillsynen av arbetsmiljöfrågorna i MLC, Maritime Labour Convention, är ett annat exempel där bristerna varit stora.
– Positivt är däremot att myndigheten nu inlett diskussioner med oss för att få igång ett trepartssamtal mellan myndigheten, arbetsgivare och fackförbund. Förhoppningen är att vi där ska ha en öppen dialog. Jag vill inte gå händelserna i förväg men det som är klart är att Transportstyrelsen har det yttersta ansvaret för tillsynen av arbetsmiljön och den måste förbättras, säger han.
Text: Jörgen Tiger

FOTNOT: Enligt Transportstyrelsen berodde förseningen av utredningen av olyckan på Finnpartner på bristande intern kommunikation då varken tjänsteman i beredskap, Tib, eller beredskapsinspektören hade informerats på myndigheten.