Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin under några omständigheter arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra.

Vi lovar varandra detta i den djupa insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav!

I veckan möttes parterna igen för att så att säga se om vi kunde enas om ett gemensamt ställningstagande och att därmed också arbeta för ett gemensamt sjöfartsupplägg mot/med politikerna och myndigheterna.

Svaret på mötet blev Nej, redarna hade INTE det mandatet av sina styrelser att fortsätta förhandla med oss i annat fall än att de sjöfackliga organisationerna gick med på TAP 100  % och att samtliga våra tillsvidareanställda snabbt till siste man gick iland.

Idag träffas avdelningsstyrelsen för att behandla verksamheten i SEKO sjöfolk, där jag skall rapportera om bland annat mötena med redarna. Det är ju styrelsen som skall ha informationen i första hand och sen kanske vi kan gå ut med vad som diskuterats, i grova drag kanske…

Vi har träffats nu ett par gånger nu och vi skall se om vi kan hitta ett sätt att samarbeta på och det skall vi göra innan den 1 mars, nästa möte är utsatt till nästa tisdag i Stockholm, då skall även redarna återkomma med besked om de kan ställa sig bakom det de sjöfackliga organisationerna har framfört som sina krav för att kunna hålla en gemensam hållning tillsammans med redarna mot politikerna…

Så fortsättning följer…

… och det var SEKO, tillsammans med vännerna på befälsförbunden, som bjöd in redarna till diskussion/förhandling om situationen inom sjöfarten och sjöfartspolitiken. Alla parter presenterade sina inte helt oväntade positioner där vi på den fackliga sidan stod otippat enade mot ett SIS och redarnas båda organisationer, SRF och SARF, ville ha ett SIS.

Idag träffar vi redarna då vi har tagit initiativ till att sätta oss i förhandlingar med redarna, allt enligt utredare Bjelvfenstams förslag till lösningar.