Idag är det på dagen 99 år sedan det omskrivna och mytomspunna Titanic så olyckligt förliste med massor av både besättning och personal som omkom, både genom drunkning och förfrysning.
Detta var/är en av de största olyckor i fredstid som någonsin skett och ett mer välkänt fartyg får man leta efter.
Det inte alla vet idag är kanske att utifrån denna eländiga olycka kom det dock ut något positivt efteråt, och det har med det internationella sjösäkerhetsregleringen som finns idag och som troligtvis inte skulle tagits initiativ till förrän kanske 1994, i det hemska kölvattnet efter Estonias förlisning.
Efter Titanic’s förlisning 1912 så beslutade ett antal länder att man skulle anta SOLAS-konventionen, som står för Safety Of life at sea, en internationell konvention som satte de första reglerna om sjösäkerhet.
Eftersom långt ifrån alla länder ställde sig bakom detta i begynnelsen så insåg man att man var tvungen att bilda något större med fler länder, i alla fall nästan alla, och det var då FN inrättade en sjösäkerhetskommitte’ i mitten av förra seklet och idag så har FN-organet IMO (International Maritime Organization) drygt 180 medlemmar som på ett ganska unikt sätt kommer fram till kompromisser som sedermera blir överenskommen internationell lag.
Smolket i den bägaren är att många av de överenskomna lagarna är relativt urvattnade och ibland även ännu mer uttunnade av politiskt spel i bakgrunden, men i grunden kan man bara gilla gällande läge, då IMO ändå grunden hjälper seriösare och respektablare sjöfart att finnas och expandera och i motsats då, inskränka substandard sjöfart under fiffelflagg med patos att bryta mot gällande regelverk och i många fall dessutom mot mänskliga rätttigheter.
Med ILO, IMO och ITF så kan vi notera att de värsta avarterna inom sjöfarten försvinner, om än så sakta, men på sikt så kommer det värsta tonnaget att försvinna tack vare nämnda organisationer och vi måste därför hela tiden stå på tå för att stödja det internationella arbetet, på alla nivåer, det kommer att hjälpa oss, både nu och i framtiden…

I måndags fick Marin Mätteknik meddelandet av Infrastrukturministerns statssekreterare att detta rederi, trots ett utspel från ministerns sida veckan innan, att de INTE kommer att omfattas av stödförordningen, alltså att nuvarande ordning skall gälla…

är ta mig fan nästan skandal för Sverige och Danmark, men, en eloge åt Schweiz, ett av få länder inom EU som ej har havskust, utan kan dock stoltsera med en del inrikestrafik på floder och sjöar…http://www.itfglobal.org/news-online/index.cfm/newsdetail/5691

Sverige och Danmark däremot (att jag inte nämner Norge är att de redan, så klart, har ratificerat den…) inte kommit längre är beklämmande, i Sveriges fall är det väl inte annat än att förvänta… undra vad Danmark har för skäl…!!

Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin under några omständigheter arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra.

Vi lovar varandra detta i den djupa insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav!

I veckan möttes parterna igen för att så att säga se om vi kunde enas om ett gemensamt ställningstagande och att därmed också arbeta för ett gemensamt sjöfartsupplägg mot/med politikerna och myndigheterna.

Svaret på mötet blev Nej, redarna hade INTE det mandatet av sina styrelser att fortsätta förhandla med oss i annat fall än att de sjöfackliga organisationerna gick med på TAP 100  % och att samtliga våra tillsvidareanställda snabbt till siste man gick iland.

Idag träffas avdelningsstyrelsen för att behandla verksamheten i SEKO sjöfolk, där jag skall rapportera om bland annat mötena med redarna. Det är ju styrelsen som skall ha informationen i första hand och sen kanske vi kan gå ut med vad som diskuterats, i grova drag kanske…

Vi har träffats nu ett par gånger nu och vi skall se om vi kan hitta ett sätt att samarbeta på och det skall vi göra innan den 1 mars, nästa möte är utsatt till nästa tisdag i Stockholm, då skall även redarna återkomma med besked om de kan ställa sig bakom det de sjöfackliga organisationerna har framfört som sina krav för att kunna hålla en gemensam hållning tillsammans med redarna mot politikerna…

Så fortsättning följer…

Synd bara att det blev nätversionen av GP och inte pappersversionen, hade vi fått pappersversionen så hade den nog fått bättre genomslag och alla i tidningen kommer dessutom ut som nätversioner, lite som en fryst pizza från Ica, billys panpizza mot en Grandiosas Extra Allt!! Vi fick Billys panpizza…

… och det var SEKO, tillsammans med vännerna på befälsförbunden, som bjöd in redarna till diskussion/förhandling om situationen inom sjöfarten och sjöfartspolitiken. Alla parter presenterade sina inte helt oväntade positioner där vi på den fackliga sidan stod otippat enade mot ett SIS och redarnas båda organisationer, SRF och SARF, ville ha ett SIS.

Jag har idag träffat statssekreterare Hans Linberg, Finansdepartementet, samt några kollegor till honom som arbetar som tjänstemän (kvinnor och män) åt Anders Borg, för att diskutera bl a Tonnagebeskattningen…

Idag träffar vi redarna då vi har tagit initiativ till att sätta oss i förhandlingar med redarna, allt enligt utredare Bjelvfenstams förslag till lösningar.